Tre häftiga konferensdagar i Norge.
Ibland är man med om något som fyller en med hopp.
Under juni 2023 besökte två framstående britter Universitetet i Agder (UiA), i den norska staden Kristiansand. Det var Lucy Johnstone och Jerry Tew som båda arbetar och forskar inom området psykisk hälsa. Besöket var ett samarbete mellan Avdelningen för psykisk hälsa vid Universitetet i Agder, Kristiansand kommun samt specialistpsykiatrin i samma stad.
Nära 600 personer samlades i Kristiansand – professionella från kommunerna och specialistpsykiatrin, men även erfarenhetskonsulenter (människor med egen erfarenhet av psykiska problem som är nu anställda inom kommun och region) samt medlemmar i olika brukarföreningar.
Det blev sammanlagt tre spännande dagar som öppnade nya perspektiv på hur psykisk hälsa och problem kan förstås och hur människor som strävar med psykisk lidande kan hjälpas i sin process med att komma sig.
De psykiatriska diagnosernas brister
De tre dagarna inleddes med två dagar med doktor Lucy Johnstone som presenterade Power Threat Meaning Framework (PTMF, eller Ramverket för Makt, Hot och Mening på svenska).
Temat för den första dagen dag var hur de psykiatriska diagnoserna saknar vetenskaplig förankring och inte kan bidra till att förstå psykiska problems uppkomst, deras roll i människors liv och människors återhämtningsprocess. En central tanke som finns i både återhämtningsforskningen och i PTMF är att det som traditionellt betraktas som symptom på mentalsjukdom, egentligen kan ses som individens sätt att hantera svåra erfarenheter nu eller tidigare i livet.
I ett efterföljande samtal fick jag själv, professor på universitetet just här i Agder, möjlighet att kommentera Johnstones föredrag tillsammans med Trond Arre, psykiater och verksamhetschef inom psykiatrin, samt Ottar Naess, professor och ledare för ett nordiskt forskningscenter för livskvalitet och social hållbarhet. Vi betonade dels diagnosernas vetenskapliga och praktiska svagheter dels betydelsen av de sociala sammanhangen för både uppkomsten av psykiska problem och återhämtning från psykiska problem och/eller missbruk.
PTMF – ett konstruktivt alternativ
Den andra dagen ägnade Lucy Johnstone och en grupp på 30 personer åt att berätta om vilka konsekvenser PTMF kan ha i praktiken. Vilka blir följderna av individens förståelse av sitt eget liv, och för de professionellas kunskap om fokus läggs på svåra händelser i personens liv och hur han/hon lyckades hantera dessa situationer när han/hon erfar maktlöshet?
Styrkan i PTMF är att det är ett sätt att hjälpa individer att bygga upp en alternativ berättelse om deras inre processer. Berättelser som förenar svåra erfarenheter med individens sätt att hantera dem (”hotresponser”), samt att lyfta fram vilka resurser individen besitter. Vilka styrkor har individen tillgång till för att utveckla andra sätt att hantera dessa maktövergrepp?
Återhämtningskapital
Den tredje dagen inleddes av Jerry Tew, professor på University of Birmingham, som presenterade sin forskning om de sociala villkoren kring psykiska problems uppkomst och återhämtning. Tew har utvecklat ett begrepp som kompletterar Johnstones tidigare presentation och la en tydlig betoning på de sociala faktorernas roll. Han ser individens tillgång till ”återhämtningskapital” som central för att förstå vilken typ av hjälp en person behöver.
De fem typer av kapital som han har tagit fram är Personligt, Relationellt, Identitets, Socialt samt Ekonomiskt kapital. Tews forskning kan ses som ett komplement till Johnstones beskrivningar av hur yttre makt inverkar på våra liv.
Dagen med Jerry Tew avslutades med ett rikt utbyte om hur professionella bör möta personer som brottas med psykiska problem i deras egen sociala miljö, i och med deras sociala nätverk och se vilka sätt att hantera problemen kunde utvecklas där.
En reflektion
En personlig reflektion efter dessa tre dagar var hur kunskaper om återhämtningsprocesser, metoder som ”öppen dialog” och ”familjerådslag” samt Ramverket för makt hot och mening kunde komplettera varandra och på det sättet få en stor kraft för att hjälpa människor.
Metoden ”Öppen dialog” förflyttar till exempel mötet med personen som har problem till hens egen miljö i samspel med hens eget nätverk. Dessutom har de professionella inga givna svar. Vad som skall hända skapas i en form av samskapande mellan alla deltagarna. Fokuset kan flyttas från ett symptom- och sjukdomstänkande till en berättelse om maktövergrepp, men också om hur personen som utsatts för det utvecklat sätt att hantera dessa övergrepp och kan nu behöva utveckla nya sätt.
För att detta skall vara möjligt behövs en inventering av det återhämtningskapital som personen och dess sociala nätverk besitter och vilka former av återhämtningskapital behöver utvecklas och vilka av det sociala nätverket och det professionella nätverket kan bidra till en ackumulation av det kapitalet.
Sverige då?
Tre givande dagar och många som gick därifrån var nog uppfyllda av nya tankar. Återstår att se vilka konkreta uttryck dessa tankar kan få i praktiken inom kommunen och specialistpsykiatrin, men även i brukarstyrda verksamheter och brukares vardagspraktik.
Kanske är det hög tid för oss i Sverige att börja tänka bortom de individualiserade och individualiserande metoder som ingår i de flesta ”evidenssammanställningar” och som premieras av det ensidiga produktionstänk som invaderat både psykiatrin och socialtjänsten? Kanske ska en pinne i statistiken – som innebär att man ägnat flera timmar åt ett möte med ett socialt nätverk – vara med ”värd” än flera pinnar på 45 minuter på den professionelles arbetsplats?
Kanske är det dags för professionella att återta sitt professionella ansvar i relation till de märkligheter som uppstår i administrationens New Public Management?
