Berättelser från drabbade
När en evidensbaserad vård misslyckas förklaras det ofta genom egenskaper hos patienten. Själva vårdinsatsen bygger ju på vetenskap. Kan det då vara fel på den? I brist på fördjupande behandlingar finns risk att patienter inte känner sig lyssnade på och att de stämplas sam "behandlingsresistenta".Texten fortsätter nedan..
I den medicinska psykiatrin finns en sorts sanning som säger att vården aldrig kan ha fel. Man använder ju evidensbaserade metoder. Lite tillspetsat är det därför fel på patienten när vården inte fungerar som det var tänkt. Om man sätter in ett läkemedel och symtomen förvärras tolkas det som att den underliggande sjukdomen var allvarligare än man kunde tro. Om patienten inte svarar bra på symtomlindring kan hen antas ha en medfödd neuropsykiatrisk problematik.
Övertron på läkemedel leder till att man ofta sätter in nya mediciner utan att sätta ut det första. Ibland uppstår en så kallad kaskadmedicinering i vilken man läkemedelsbehandlar symtom som beror på de förra läkemedlens biverkningar.
Andra gånger kan misslyckade behandlingar av symtom leda till att patienter kallas "behandlingsresistenta". Istället för att arbeta med en djupare förståelse av patientens historia, relationer och sammanhang kan vården då gå vidare med en neuropsykiatrisk utredning. Dessa leder ofta till diagnoser som betraktas som mer eller mindre medfödda och som antas vara stabila över tid. Därför riskerar de att påverka patientens självbild i negativ riktning.
Självklart finns patienter som är nöjda med den vård de fått. Men bakom dessa finns stora mängder patienter som är missnöjda, som inte känt sig lyssnade på och som till och med farit illa av själva vården. I länkarna nedan kan du läsa om patienters egna berättelser om hur de tagits emot och vårdats inom psykiatrin.
Snabblänkar till delarna:
