Vetenskap som stöder ett nytt paradigm
Att kritisera och nyansera det medicinska paradigmet innebär inte att frångå vetenskap. Snarare handlar det om att luta sig mot flera olika vetenskaper som alla studerar den oupphörliga interaktionen mellan kropp, psyke och omvärld.Texten fortsätter nedan..
Människan är mer komplicerad än vad som kan sammanfattas i en diagnosmanual på några hundra sidor. Framförallt påverkas allas våra känslor och sinnestillstånd av ett oupphörligt samspel mellan vårt inre och de yttre sammanhang vi lever i. Därför kan inte en medicinsk manual som uttryckligen bortser ifrån patientens sammanhang vara en tillräcklig grund för att möta människor med psykiskt lidande. Vi behöver stödja oss på vetenskap som beskriver hur vi utvecklas i ett samspel mellan kropp, psyke och omvärld.
En forskning som är värd att ta upp är The Adverse Childhood Experiences Study (ACE-studierna). Det här har utvecklats till en forskningsgren i vilken man studerat hur negativa erfarenheter under barndomen påverkar de drabbades psykiska och fysiska hälsa samt deras sociala liv. Slutsatserna är övertygande. Negativa livshändelser såsom trauma och frånvarande föräldrar leder i hög utsträckning till ökad sårbarhet för både psykisk och fysisk ohälsa, större kostnader för samhället samt risk för en för tidig död av flera olika orsaker.
Den här forskningen har ett tydligt samband med kunskapsfältet utvecklingspsykologi. Under hela 1900-talet har forskare och teoretiker studerat hur människans psyke utvecklas – först i relation till föräldrar och sedan i relation till ett utökat nätverk personer. Under 1900-talets andra halva utvecklades anknytningsteorin som visat sig vara en kraftfull modell för att förstå hur tidiga erfarenheter påverkar personens förmåga att känna trygghet, tillit och forma goda relationer.
Ytterligare en vetenskaplig kunskapstradition som behöver nämnas här är traumaforskningen. Den kunskapen är nämligen en viktig förklaring till att svåra erfarenheter i barndomen kan leda till långvariga problem med hälsan i vuxenlivet. Situationer i vilka barn känner övergivenhet eller hjälplöshet leder nämligen inte bara till brister i psykets utveckling utan även en negativ påverkan på det autonoma nervsystemet. Det i sin tur leder till en större sårbarhet både vad gäller psykisk och fysisk hälsa.
En viktig forskning i framtiden kan handla om inflammationer. Den finns redan nu inom relativt nya forskningsfält med komplicerade namn, såsom psykoneuroimmunologi och psykoneuroendokrinologi. Personer med svåra barndomsupplevelser och tidiga trauman har en ökad risk att drabbas av diverse inflammatoriska tillstånd. Det har även spekulerats kring att inflammation ligger bakom psykisk sjukdom. Eftersom personer med trauma löper ökad risk att drabbas av inflammatoriska sjukdomar bör forskningen inte ensidigt studera hur inflammationer kan påverka psykisk hälsa. Man bör även studera hur minnen, livserfarenheter och psykisk ohälsa kan bidra till uppkomsten av inflammatoriska tillstånd. Även kopplingen mellan hjärna, tarm, kost och psykisk hälsa bör ingå i denna forskning.
Sammantaget ger nämnda forskningstraditioner överväldigande stöd för att psykiskt lidande, eller psykisk ohälsa, inte huvudsakligen bör förstås utifrån en medicinsk modell som bortser ifrån människors livssituation och förflutna. Anda vetenskaper som ger stöd till detta bredare perspektiv på psykisk ohälsa är sociologi och historia. Vi kommer visserligen inte ifrån att vi alla är kroppar och att vi människor i många avseenden är lika varandra oavsett kultur. Men det är också så att lidande ser olika ut, och tolkas olika, beroende på vilket samhälle man lever i.
En annan vidsträckt forskning som utmanar den medicinska modellen är psykoterapiforskningen. Denna visar att människors svårigheter ofta har sin grund i relationsproblem, känsloreglering, svårigheter med existentiella frågor såsom skuld och rädsla för döden samt för att förlora dem som står en närmast. Alla dessa aspekter av livet påverkar människors ångestnivåer och eventuella nedstämdhet liksom våra förmågor att koncentrera oss och medvetet styra kroppen. Ur det perspektivet är det tydligt att gränsen mellan det friska och det sjuka inte är självklar. Snarare är det så att det psykiska lidandet har rötter i det allmängiltiga.
Utifrån detta perspektiv kan symtom ses som kroppens meningsbärande signaler. Ett budskap om att allt inte står rätt till. Ur det perspektivet finns alltså anledning att närma sig människors lidande genom att tala om deras inre och yttre världar snarare än att gå rakt på symtomen och försöka minska dem oavsett deras orsak.
Snabblänkar till delarna:
