En ny klinisk praktik
I den nya psykiatrin är det avgörande att behandlingen utgår ifrån symtomens orsaker. Då först lyfts människors problem fram i ljuset. Då först blir problemen möjliga att lösa. Förhoppningsvis leder det i framtiden till att befolkningens lidande minskar istället för att öka.Texten fortsätter nedan..
En ny organisation för vård av psykiskt lidande behöver utgå ifrån hur människor faktiskt formas och fungerar – inte ifrån en rigid mall för hur människors symtom ska kategoriseras. Vi formas oberoende av medicinsk diagnostik, i ett samspel mellan våra medfödda förutsättningar och vår miljö. Vården av psykiskt lidande bör förstå människor som sociala, psykiska och existentiella organismer som söker mening.
I den traditionella medicinska psykiatrin tar man oftast inte hänsyn till symtomens orsaker. Det är kanske den största skillnaden mot den nya psykiatrin där en förståelse av symtomens orsaker leder till behandlingsinsatser som långsiktigt löser de problem som ger upphov till lidandet.
Det här kanske gestaltas allra tydligast när det gäller barn. När de upplever psykiskt lidande är det nästan utan undantag (oavsett medfödda svårigheter) invävt i relationer i familjer eller skola, i svåra minnen eller rädslor inför framtiden. För att ett barn ska kunna bygga upp en stabilitet och självkänsla långsiktigt måste alltså orsakerna förstås och hanteras. Konflikter i familjer behöver kanske lösas, barnet kanske behöver berätta om något hen varit med om eller vad det är i framtiden som skrämmer hen. Det säger sig nästan självt att det inte bara går att "bota" barnet genom att reducera symtom. Barn vars problem inte löses riskerar att stanna i utvecklingen – åtminstone i vissa delar – vilket kan ställa till med fler svårigheter på sikt.
Trauma är ett annat uppenbart exempel på att symtomens orsaker behöver förstås. Det är ju också ett undantag i en traditionell medicinsk psykiatri, en av få diagnoser där orsakerna faktiskt spelar roll. Skillnaden mellan det äldre och det nyare förhållningssättet är att man bör ha en förståelse som ligger närmare senare tids vetenskap om trauma. Trauma uppstår inte endast som en konsekvens av nära-döden-upplevelser, våld och övergrepp. För barn i synnerhet kan trauma uppstå som en konsekvens av händelser som andra inte ser allvaret i. De flesta av oss har med oss mindre trauman som kan påverka vår stabilitet. Hos några av oss skapar dessa svåra minnen en skörhet som gör att psykiatrisk problematik kan utvecklas senare i livet. Därför behöver terapier som arbetar med svåra minnen kunna erbjudas även personer som inte har PTSD-diagnos.
En ny psykiatrisk organisation måste också kunna erbjuda terapier som strävar efter symtomlindring till den som behöver det och längre, friare, samtalsserier för den som behöver bli bättre på att sätta ord på sina inre världar eller kanske stärka sina psykiska strukturer. Även psykoterapi med fokus på existentiella frågor bör kunna erbjudas den som söker sin mening eller som behöver hjälp att hantera separationer eller acceptans av allas vår dödlighet. Förutom detta finns anledning att arbeta med fysisk motion, sunda vanor, beteendeaktivering, trygga behandlingskontakter och sociala sammanhang i vilka patienter kan återhämta sig efter kriser och sammanbrott.
Hela tiden är det viktigt att förstå vad patienten har varit med om, hur hen har reagerat och utifrån det bedöma vad hen kan dra nytta av för insatser. Ibland kommer den äldre psykiatrins specialiteter behövas, såsom neuropsykiatriska utredningar och läkemedelsbehandlingar. Den nya psykiatriska vården bör vara flexibel, öppen och prestigelös, alltså motsatsen till en vård som är fast i rigida diagnosbaserade vårdprocesser.
Senare tids forskning om psykedelika och huruvida de kan användas inom psykiatrin kan ses som exempel på den nya psykiatrins öppenhet och flexibilitet. Det finns lovande resultat. Och om dessa substanser i framtiden kommer att användas inom psykiatrin så beror det troligen på att de har motsatt verkan jämfört med de läkemedel som nu används. För medan dagens läkemedelsbehandlingar bortser ifrån symtomens orsaker – syftet är bara att läkemedlet lindrar symtom – så används psykedelika för att lyfta fram orsakerna i ljuset. Dolda konflikter blir mer medvetna och blir då lättare att lösa och bortglömda förluster blir plötsligt möjliga att sörja. Det här skulle leda till möjligheter att faktiskt bota psykiskt lidande, inte bara tillfälligt reducera symtom.
Snabblänkar till delarna:
