Förord
Det här är ett viktigt förord, särskilt för dig som kanske tänker läsa denna bok och funderar över din egen läkemedelsbehandling mot psykiskt lidande. Då vill jag direkt vända mig till dig: Innehållet i den här boken kan inte användas som argument för att avsluta en medicinering i ett enskilt fall. Ibland behövs läkemedel mot psykiskt lidande.
Medicinen kan vara kraftfull och livräddande men är även potentiell farlig. Patienter bör därför varken börja eller sluta med läkemedel utan ett samarbete med en läkare.Det bästa är att diskutera läkemedelsbehandlingen med en läkare som även har en psykoterapeutisk kompetens. För är det något jag unnar alla personer med psykiskt lidande så är det samtal med professionella som hjälper att sortera, förstå, bearbeta, skapa sammanhang och leda in i en ny riktning i livet.
Mycket handlar om att ta sig ur negativa spiraler. Med eller utan läkemedel.Den här boken handlar alltså inte om dig som individ utan om vårdens organisation. Jag ställer mig frågan vilken kunskap som behövs för att bäst ta emot personer vars liv inte riktigt fungerar, personer som förlorar kontrollen och som drabbas av ångest, nedstämdhet och relationsproblem.
Kritiken som formuleras i boken riktas mot att en biologisk människosyn, och en medicinsk kategorisering av psykiskt lidande, i alltför hög utsträckning tillåtits forma den psykiatriska vården.
I samband med att jag skrev Ordningslära opererade jag en av mina hjärtklaffar. Rehabiliteringen gick inledningsvis bra men efter en och en halv månad fick jag svårare att andas och smärtor i vänster sida av bröstet.
Jag upplevde inte smärtan som akut men efter några dagar blev den mer intensiv och jag åkte då till Södersjukhusets akutmottagning för att få en bedömning. Efter EKG-undersökning och provtagning blev jag placerad i ett rum i väntan på vidare besked. Jag satt på en stol och såg mig omkring. Det var en metallisk miljö, syrgastub och annan teknisk utrustning ramade in sängen i rummets mitt.
