Ända sedan läkarutbildningen har Behroz Dehdari tvivlat på psykiatrins förenklingar. Kan det verkligen vara så enkelt att ett komplext fenomen som depression kan förklaras utifrån brist på en signalsubstans?
Sedan dess har åren gått och nu är Dehdari specialist i psykiatri med erfarenhet från både vuxenpsykiatri och barn- och ungdomspsykiatri. Numer arbetar han som psykiater på en egen mottagning, som föreläsare och skribent samt som konsultläkare på Viksjö Gård Behandlingshem.
Att såga den gren man sitter på?
Under de senaste åren har Dehdari arbetat för att synliggöra psykiatrins brister. Han har en pedagogisk ambition och vill förmedla detta på ett sätt som blir begripligt för lekmän. Just nu skriver han på en bok. Några av hans huvudsakliga intressen har varit psykets komplexitet, nedtrappning av läkemedel och diagnosernas begränsade förklaringsvärde.
Trots att det inte är helt enkelt att vara kritisk mot sitt eget skrå, och sina potentiella arbetsgivare, har Dehdari synts en del i medier för att lyfta fram ett kritisk perspektiv på hur psykiatrin bedrivs idag. Han har bland annat intervjuats i P1:s Studio ett, på TV4:s Nyhetsmorgon och i DN. Dehdari har även skrivit flera texter i Läkartidningen. Där har han lyft fram några av psykiatrins svåra frågor men även skrivit om den känslomässiga svårigheten i att – som läkare – arbeta med människor som kanske kommer att utvisas från Sverige. En artikel i Läkartidningen av särskilt intresse för Flytkraftläsaren kan vara hans recension av boken Psychopharmacology Reconsidered.
Nyligen var Dehdari också en av de intervjuade experterna i podden Experimentet: Det sista pillret. Det är en ambitiös genomgång av antidepressiva läkemedel i vilken Dehdari i avsnitt sju får utrycka sin bild av hur nedtrappning kan gå till. Han förklarar där varför många kan få svåra utsättningssymtom mot slutet av nedtrappningen men beskriver även riskerna med att bli alltför upptagen av att varje skiftning i humöret skulle ha med nedtrappningen att göra. Humör går ju upp och ned oavsett vad man har för läkemedel i kroppen.
Dehdari har även varit med och översatt Guide för terapeuter - Att samtala med människor som tar eller trappar ned psykofarmaka. Den är utgiven av en mängd organisationer i Storbritannien för att läkare, psykologer, terapeuter och andra som arbetar med psykiskt lidande ska ha en fördjupad kunskap om hur läkemedel kan påverka människor – positivt och negativt – när de kämpar med att få ordning i sina liv.
Icke-extremist som håller huvudet kallt
I samtal med Dehdari blir det tydligt att han inte vill vara extrem eller för ideologisk. Han vill att det han säger ska bygga på fakta. Det här är kanske svårare än man skulle kunna tro.
Psykiatrin är ett mycket komplext kunskapsfält där olika läger står emot varandra. Varje läger lyfter fram argument för sin sak. Ofta bygger de på vetenskapliga undersökningar. Men dessa kan variera i kvalitet och ofta kan enstaka studiers slutsatser överdrivas och vinklas på ett sätt som passar de egna argumenten. Så uppstår olika berättelser inom de olika lägren som påstås vara "sanna" men vars faktagrund kan vara tveksam eller överdriven.
I det här debattklimatet gäller det att hålla huvudet kallt. Jag menar att Dehdari lyckas med detta. Han gör något som få debattörer klarar av. Han läser båda sidornas argument. Det vill säga: han sätter inte på skygglapparna och låtsas som om hans motståndare saknar grund för sina påståenden.
Just den förmågan måste ju vara den som leder vägen framåt – inte bara för alla svåra debatter utan även specifikt för psykiatrin. Det är ett kunskapsområde som så länge har pendlat mellan olika ytterligheter vilket gjort det svårt att hitta just en balanserad väg framåt. I slutändan är det patienterna som blir lidande av det.
I veckan som gick kom till exempel Socialstyrelsen ut med en rapport som visade att hela 70 procent av läkarbesöken inom Barn- och ungdomspsykiatrin gäller utredning och behandling av ADHD. Det här är utan tvekan ytterligare ett varningstecken och en anledning att argumentera för en balanserad psykiatri.
Debuten på Flytkraft
Dehdaris debut på Flytkraft kan sägas vara typisk för hans sätt att argumentera. I texten resonerar han kring två artiklar (i Expressen respektive DN) som skrivits av två psykiatriker som även forskar inom sitt ämne. De tycks ge diametralt olika bilder av vad psykiatrin är och bör vara.
Dehdari ger i sin text en liten bakgrund till hur det kan komma sig att två kollegor kan förhålla sig så olika till sitt ämne. Han ställer sig frågan om båda kan ha rätt eller om den enas argumentation bygger på en grundläggande missuppfattning.