I en artikel i DN häromdagen (5/8- 23) presenteras siffror på den ekonomiska relationen mellan läkemedelsbranschen och hälso- och sjukvården. Branschens egen redovisning visar att läkemedelsbolagen år 2021 betalade över 688 miljoner kronor till svensk hälso- och sjukvård. Nyheten är inget scoop, det är ungefär samma siffror som andra år.
Artikeln väcker dock minnen. År 2008 gavs Ingrid Carlbergs bok Pillret ut – en fantastisk skildring av läkemedelsbolagens marknadsföringsstrategier. I Pillret går det bland annat att läsa om hur industrin marknadsför diagnoser snarare än läkemedel.
Pillret
I ett av de mest anmärkningsvärda partierna i boken beskrivs hur ett läkemedelsföretag kommer över en undersökning från Världshälsoorganisationen (WHO) som handlade om diagnosen "generaliserat ångestsyndrom" (GAD). På den tiden (slutet av 1990-talet) var det en diagnos som sällan användes och som få kände till. Den nämnda undersökningen visade dock att ungefär nio procent av världens befolkning kan uppfylla kriterierna på diagnosen.
Frågan läkemedelsbolaget behövde ställa sig nu var: Hur skulle de få folk att förstå att de var sjuka?
Carlberg beskriver sedan en genialisk reklamkampanj som involverar forskare, läkare, vårdcentraler, patientföreningar och journalister. Genom att ge forskare vid ansedda universitet ett arvode och genom att sponsra patientföreningar kunde budskapet om denna dolda folksjukdom spridas av "opartiska" personer till journalister. Genom TV och tidningar fick miljontals svenskar möjlighet att reflektera över om deras oro för framtid, arbete och barn var "normal", eller om den kanske berodde på att de led av den okända sjukdomen "GAD".
Parallellt med att läkemedelsföretaget hade skapat en ström av personer till vårdcentralerna som ville höra med en läkare om de kanske led av GAD så hade läkemedelsföretaget även drivit en kampanj riktad till allmänläkare. De hade bjudits på konferenser som handlade om ny forskning kring denna dolda folksjukdom och om att deras läkemedel (som egentligen var ett läkemedel mot depression) hade visat en god effekt.
Läkemedelsindustrin hade alltså skapat den perfekta stormen, den perfekta miljardinkomsten, genom att dels få folk att tro att de var sjuka dels få läkare att tro att deras patienter var sjuka. Alla ville de ju bidra till att de som led av GAD skulle bli identifierade och att de skulle erbjudas lindring.
Som om det inte var nog hade läkemedelsbolaget en annan ambitiös hjälp till vårdcentraler och deras patienter. För att underlätta läkarnas arbete kunde de erbjuda patienter informationsträffar, utbilda sjuksköterskor och presentera tekniska lösningar som gjorde att patienterna inte glömde bort att ta sina mediciner.
Läkemedelsbolagen gör mycket gott...
Om man är kritisk mot en etablerad föreställning så måste man vara på sin vakt så att man inte går över gränsen till att bli en konspirationsteoretiker. Kritiken måste vara välgrundad och avgränsad.
Vi får därför inte glömma att läkemedelsbolag gör stor nytta. De tar fram läkemedel som hjälper människor. Vi lever i en tid då sjukdomar som tidigare var dödliga nu knappt existerar. Universiteten har inte tillräckligt med pengar för att ta fram läkemedel. Därför tycks vi behöva en industri med vinstintresse för att nya läkemedel ska utvecklas. Läkemedelsindustrin har alltså onekligen bidragit med mycket gott.
Med det sagt så tycks vissa läkemedelsbolag vara kallsinniga inför de problem deras marknadsföringsstrategier skapar för individer och för samhället i stort.
... men de skapar den värld de vill ha
Jag har några gånger nämnt de marknadsföringsstrategier som beskrivs i boken Pillret för läkare. Svaret jag då fått är att man har korrigerat det här med nya lagar. Att det förr var vanligt att läkemedelsbolag bjöd läkare på luncher, middagar och kanske resor till konferenser, men att det inte är så längre. Numer är det mer reglerat i lag vad läkare får göra. Och vad de inte får göra.
Läkemedelsbolagen kommer dock inte att låta sig hindras av lagar. Det finns sätt att gå runt dem. I DN-artikeln som jag inledde ledaren med delas de 688 miljonerna in i utgiftsposter. De tre dominerande posterna är (1) att de bidrar med pengar till forskning (ca 540 miljoner), (2) arvoden till läkare (ca 100 miljoner) och (3) till sponsring av vårdmottagningar, "med krav på motprestation" (ca 26 miljoner).
Dessa siffror visar en gränsuppluckring i vården – mellan vetenskap och ekonomiska intressen. Läkemedelsföretag är utan tvekan fortfarande aktiva i att forma både läkares och allmänhetens bild av vad "psykisk sjukdom" är.
Condition branding
Condition branding är ett begrepp som används för att beskriva läkemedelsbranschens sätt att arbeta med patienters och läkares uppfattningar om sjukdomar och hur de botas. Alltså inte om fakta, utan om uppfattningar. I en artikel i Washington Post beskrivs begreppet enligt följande:
... "condition branding," one of the most brilliant and widely used marketing techniques for selling drugs. Condition branders use "information" about medical conditions to forge links between disease and treatment in the minds of both patients and doctors. If they have a drug but no condition, they will simply invent a disease.
Om ett läkemedelsbolag har en medicin som saknar en sjukdom att bota, då uppfinner man alltså sjukdomen. Ekar det inte bekant från Ingrid Carlbergs beskrivning av hur GAD lyftes fram som en dold folksjukdom?
Är GAD en sjukdom?
Om läkemedel mot GAD gjort svenskar mindre oroliga är väl tveksamt. Mycket tyder på att svenska folket är mer oroliga än någonsin. Men en sak har läkemedelsbolaget lyckats med. Många svenskar har hört talas om GAD, och många uppfattar det troligen som en sjukdom.
Om någon nu funderar över GAD och googlar för att läsa på, då dyker sidan Internetmedicin upp högt bland träffarna. Där kan den intresserade läsa just att ungefär 9 procent av alla människor beräknas drabbas under en livstid. Kärnsymtomen är en "överdriven rädsla och oro inför ett antal vardagliga hädelser och aktiviteter". För att diagnosen ska ställas ska patienten även lida av några andra symtom såsom sömnsvårigheter, irritabilitet, rastlöshet eller koncentrationssvårigheter. Internetmedicin beskriver det här som en sjukdom.
Jag kan inte låta bli att fråga mig, vilket liv GAD-diagnosen levt idag om det där läkemedelsföretaget inte kommit över siffrorna om de nio procenten. Om det där läkemedelsföretaget inte kom på att de skulle slå mynt av den diagnosen. Men det hade inte spelat någon roll. Antalet sätt att tjäna pengar på människors lidande är svåröverskådligt. Man kan ju undra över vilka tillstånd som står på tur att upptäckas.
