I en av mina böcker – Ordningslära – jämför jag dagens psykiatri med läget för dem som trodde att jorden var universums centrum strax före den kopernikanska revolutionen. Det kan ju låta överdrivet, men jag ska förklara vad jag menar.
Psykiatrin som den fungerar idag utgår ifrån en modell som stämmer dåligt med ”verkligheten”. Jag säger inte att den saknar poänger, styrkor och användningsområden, men som bas för en människosyn fungerar den dåligt. En brist är att dagens diagnossystem ensidigt bygger på observationer från ett specifikt perspektiv.
Samma svaghet präglade den förkopernikanska världsbilden. De kristna 1400-talsmänniskorna betraktade solen från sin egen plats på jorden. De saknade möjlighet att ha ett utifrånperspektiv. De kunde bara observera att solen rörde sig i en omloppsbana kring Människan. Deras förståelse förstärktes av Skapelseberättelsen som betonade att människan var central i skapelsen.
Deras världsbild byggde alltså på det synliga i kombination med den dominerande berättelsen om hur världen skapades. På samma sätt bygger dagens psykiatri på det synliga – nämligen mätbara symtom – i kombination med dagens dominerande berättelse om människan – alltså den biomedicinska. Kopplingen mellan dessa två delar består inte av en sammanhållen vetenskaplig helhet. Psykiatrins nuvarande diagnossystem skapades för att formulera fungerande kategorier åt forskning och vård. De utgick inte ifrån hur människor faktiskt fungerar. Ändå har vi skapat en vårdorganisation som helt baseras på diagnossystemens kategorier. Man utgår ifrån att människors psykiska lidande kan mätas på ett uttömmande sätt och att behandlingen följaktligen också kan mätas på ett uttömmande sätt. Så blir begrepp som ”diagnosbaserade vårdprocesser” och ”optimerade vårdflöden” centrala i vårdens organisation.
Man har alltså ett system som gör att diagnosen finns i centrum – vi människor får nöja oss med att röra oss i omloppsbanor kring dem. Det är alltså diagnoserna som är den fasta punkten i psykiatrins mitt, inte människan. Precis som i den förkopernikanska världsbilden har man vänt upp och ned på "sanningen" utifrån ett avgränsat perspektiv som betonar det synliga.
”Hur skulle alternativet se ut?” kanske någon frågar sig. Jo, psykiatrin skulle kunna bygga på vetenskap och teorier om de fenomen som ger upphov till lidandet, det som ligger bakom det synliga, såsom frågor kring vad människor varit med om, deras relationsproblem, trauman och svårigheter att navigera i sitt inre och yttre liv.
Den dag Flytkraft flyter, då kommer det att publiceras många argument för att människan bör hamna i psykiatrins mitt. Den dag vi uppnår den typen av vårdorganisation har vetenskapen segrat över medicinsk ideologi – det skulle vara psykiatrins motsvarighet till den heliocentriska världsbilden
Den dagen kan Flytkraft lägga ned sin verksamhet.
