Det senaste numret av Psykologtidningen har temat ”Bortom DSM”. Där kan man läsa om forskning som utan tvekan ligger i linje med Flytkrafts budskap – nämligen att DSM-systemet har så stora brister att vi behöver hitta nya vägar för att kunna förstå patienter inom psykiatrin.
Ingången i Psykologtidningens tema är en avhandling som nyligen lagts fram vid Karolinska Institutet. Psykologen och forskaren Maria Åbonde Garke har visat att en behandling som leder till reduktion av symtom inom en psykiatrisk diagnos mycket väl kan öka symtomen i en annan psykiatrisk diagnos. Hon säger: "Om vi bara tittar på minskning av tidigare symtom ser det ut som de förbättrats, men när vi breddar lite grann så ser vi att de kanske till och med har försämrats". Hennes hypotes är att många behandlingar har ett för smalt fokus – i en strävan att minska patientens symtom inom en specifik diagnos har patienternas förmåga att reglera känslor försämrats. Därför har andra destruktiva beteenden ökat för att kompensera förlusten av de tidigare strategierna.
Det här påminner om mina käpphästar i min kritik av hur den psykiatriska vården är organiserad (se tex: Inte barns fel att vuxna brister och Evidens har blivit ett varumärke). Om vi ska komma till rätta med det psykiska lidande som tycks öka bland Sveriges unga så kan inte vården helt organiseras kring evidensbaserad vård av specifika diagnoser. Vi behöver förstå patienterna som hela individer där olika aspekter av dem hänger samman. Dessutom behöver vi förstå vilka sammanhang patienten lever i.
Psykologtidningen presenterar tre alternativ till DSM. Två av dessa modeller är under utveckling och studerar sambandet mellan olika symtom, oavsett diagnoser. Det tredje alternativet är mer färdigt – nämligen OPD. Det är en diagnosmanual som grundar sig i psykodynamisk teori. Intressant i denna är att den förutom en förståelse av patientens sammanhang, historia och personlighetsstruktur även ger utrymme för diagnos enligt DSM. Det visar att det inte behöver finnas en motsättning mellan olika sätt att förstå. Snarare behöver DSM-kategorierna ha stöd från andra teoretiska modeller för att patienterna ska förstås på ett mer konstruktivt sätt. Utifrån psykodynamisk teori är till exempel resultaten från Åbonde Garkes forskning något av en självklarhet. Symtom växlar under vägen framåt i en terapi. Om man vill vara lite syrig kan man påpeka att akademisk kunskap om psyket tycks vara lite på efterkälken.
Det är lovande att Psykologtidningen – det svenska psykologförbundets medemstidning – tar upp det här temat i en tid då vårdorganisationerna inte alls tycks tänka ”bortom DSM”. Intressant är också vad som inte tas upp i tidningen. År 2018 publicerade nämligen den brittiska motsvarigheten till psykologförbundet ett alternativ till DSM – The Power Threat Meaning Framework (PTMF).
PTMF är en modell för förståelse som utgår från att psykiskt lidande uppstår som psykiska och biologiska reaktioner på livsomständigheter. Psykologtidningen skriver inte om denna modell, men jag kan lova att det snart kommer mer information om den här på Flytkraft.
