Under vintern 2022–2023 ägnade jag en del tid åt att forma Flytkraft från idé till verklighet. Av förklarliga skäl dominerades nyheterna av kriget i Ukraina och dess effekter på ekonomi och människors vardagsliv. Men under denna period nåddes jag även av flera nyheter som har med Flytkrafts vision att göra. Jag vill ta upp två av dem som båda är djupt tragiska och oroande.
Den första nyheten som nådde mig var något år gammal och kom från Läkartidningen. Artikeln beskriver att det pågår en läkarflykt från BUP i Göteborg och att problemen både beror på uppsägningar och sjukskrivningar. De läkare som arbetar kvar vittnar enligt facket om hjärtklappning, sömnsvårigheter och ångest.
Det var ju inte så att kunskapen om den dåliga arbetsmiljön inom BUP förvånade mig. Nyheten ekar bekant från artiklar i Psykologtidningen.
Dessa artiklar bekräftar en känsla jag byggt upp – dels utifrån vad jag själv varit med om under min egen tid som anställd inom BUP, dels vad jag hört från kollegor som arbetar inom psykiatrin. Det kan vara svårt att hålla sig psykiskt ”frisk” när man arbetar inom dessa organisationer.
Den andra nyheten som jag vill ta upp här är Sveriges Radios reportage om den 11-åriga Brynas tragiska bortgång. Hon tog livet av sig, trots att hon var ett litet barn och trots att familjen sökt vård hos BUP. Enligt granskningen av den behandling Bryna fick hade BUP endast erbjudit läkemedel, inte samtal, och läkarna hade dessutom inte följt upp henne enligt vad som är brukligt.
Den familjetragedi som drabbade Brynas familj är precis vad Flytkraft är avsett att arbeta emot. Som det står i hemsidans manifest så kan vi inte fortsätta att ensidigt se psykiskt lidande som sjukdomar. Om en familj söker hjälp hos BUP så måste en central fråga vara hur de har det tillsammans. Detta oavsett viken diagnos som ställs på barnet. Vad har barnet och familjen varit med om? Utan hjälp att sätta ord på sin livssituation, sina relationer, minnen, tankar och känslor så kommer läkemedel troligen inte att hjälpa barnet långsiktigt.
Att jag tar upp dessa två nyheter – den om personalflykten från BUP och den om Bryna – i en och samma ledare beror på att jag tror att de två nyheterna har ett samband. På Flytkraft kommer jag, och kanske även andra, på sikt att fördjupa denna fråga och diskutera hur sambandet kan se ut.
Här och nu kan jag bara konstatera att det inte är lätt att arbeta i organisationer vars syfte är att behandla psykiskt lidande men som inte ens kan erbjuda regelbundna samtal och ett tryggt sammanhang. Det kan inte vara lätt att arbeta inom en psykiatrisk organisation vars ledning kanske inte ens anser det vara personalens uppgift att lyssna och förstå, utan bara att bota sjukdom.
Jag kommer alltså att återkomma till frågan och jag kommer att lägga fram argument för att det kan finnas orsakssamband mellan en strikt medicinsk psykiatrisk vård och en dålig arbetsmiljö.
