När vi söker orsaken till vår tids ökande psykiska ohälsa är det lätt att gå vilse i ett överflöd av åsikter och information. Kanske är det extra svårt eftersom svaren vi söker finns dolda i delar av vår samtid som vi inte vill ifrågasätta. Här beskriver psykologen och författaren Markus Dencker hur det kommer sig att våra unga tycks må allt sämre – trots att vår evidensbaserade tid framhåller fördelarna med ett vetenskapligt förhållningssätt till lidandets natur.
En grundläggande insikt, menar jag, förenar alla seriösa psykoterapier och alla seriösa teorier om psykisk utveckling. Den kan formuleras såhär: Undvikande av obehag kan leda långt in i destruktiva beteenden och destruktiva system. Därför bör vi inte bygga våra liv utifrån en strävan efter att undvika rädslor eller andra negativa känslor. Jag skulle vilja hävda att den tidsanda jag här beskrivit lett till att man – trots denna vitt spridda insikt – format samhället och barns miljöer utifrån en rädsla för att väcka barns negativa affekter. Vi anpassar miljöer för att minimera ilska, frustration, stress och oro. Det kan låta bra. Men problemet som uppstår på vävens baksida är att vi skapar miljöer som har brister vad gäller vuxnas möjligheter att utmana barn.